Idag har vi varit tillsammans i 4 månader, haha. Fan vad tiden går fort men ändå inte, jag tycker typ att det låter så mesigt med bara 4 månader det känns som ingeting och som att det borde vara så mycket mer på något sätt men det är ju inte det. Men det har ju varit bra 4 månader alltså, herregud jag är ju jättekär. Det är så konstigt för jag är ju ingen som skriver så jätte djupt och om jag gör det så är det oftast när jag är ledsen eller less. Det här är en annan slags djuphet om något som faktiskt är så personligt som det kan bli. Jag har ju faktiskt kommit till att älska någon så mycket så att jag vill dö nästan, kan man få göra det eller? Innan det här var jag för komplicerad för ett förhållande och hittade fel på allt, mest mig själv. Jag hade bestämt mig för att det aldrig skulle hända, intalade mig själv att det passade nog inte mig ändå. Så kommer det någon som är som mitt plus om jag är minus. I början var jag nästan lite smårädd över hur perfekta vi var, känner man alltid så när man är i ett förhållande eller? Eller handlar allting om det här med att man är nykär? men hur länge är man det då? Det känns i alla fall lite som att min nykärhet aldrig riktigt kommer gå över och om den gör det, hur blir det då? blir det helt konstigt då eller, för det vill man ju inte? Det är väl kanske inte samma för alla och det finns ju inga regler så va fan, jag får väl vara nykär hur länge jag vill och om det går över, ja då tänker jag vara jävligt kär ändå. Så 4 månader är nog ändå något att fira, 4 månader av nykärhet, det är ju underbart. 

Tände en massa ljus och bakade scones igår, okay you gotta hand it to me, i'm quite the romantic.