Det bästa med att vara hemma är att jag är brun och de flesta andra är bleka (truth hurts I know), att jag nu har tre stora garderober att välja kläder ifrån istället för en ynka resväska som visserligen va den största av alla våra men ändå. Att tänka tillbaka på allt, kan inte sluta fnissa åt så mycket. Att se att även fast jag har varit borta två veckor och unnat mig en massa så har jag fortfarande klirr i kassan och inte lite heller, vilket känns sååååå bra.

Det sämsta med att vara hemma är vädret, blir fan deprimerad. Att jag är sjuk, riktigt jävla sjuk och jag blir aldrig frisk, inatt hade jag feber och idag är det en sån här *ställer jag mig upp så svimmar jag* dag. En annan sak är alla jävla problem, när det största problemet man hade under en 2 veckors tid va vilken resturang vi skulle äta på eller att paret i hotellrumet brevid hade sex DYGNET RUNT då blir det lite jobbigare att komma tillbaka till rutinen, problemen har ju inte försvunnit bara för att man åkte iväg, även om man hoppades på det. Till sist, fan vad svenskar kan vara otrevliga ibland!

Nu har jag varit hemma i typ 1 vecka.