Någonting som jag personligen saknar är självsäkerhet. Många kanske tror att jag är självsäker jag vet inte, men ni som känner mig har säkert sätt många tecken på osäkerhet hos mig. Jag är feg och osäker och jag hatar det! Det här har följt med mig ganska länge ända sen jag var liten. Som värst var det på högstadiet och grejen var att jag insåg inte själv hur illa det var då. Jag insåg ingeting förns min handledare hade ett litet "möte" eller vad man ska säga med mig, utan föräldrar. Och hon sa "Filippa du måste sluta låta alla trycka ned dig" jag blev helt ställd först men medans hon fortsatte prata kände jag igen mig och jag insåg att det faktiskt var något som störde mig. Jag hade bara inte inset hur det faktiskt var. Jag insåg inte att bara för att någon sa till mig att jag var dum och osmart betyder ju inte att jag var det på riktigt, men det var så det blev. Jag blev det som alla andra sa att jag var.  Det var även andra lärare som hade upptäckt detta, jag hade t ex fått för mig att jag var jättedålig på NO men jag hade inte direkt någon anledning till det så jag fick hjälp av min lärare att få bättre självförtroende och helt plötsligt fick jag vg på alla prov efter det. Tänk att lite självförtroende kan göra så himla mycket. Men jag känner hur jag tappar mer och mer och upplevelser som jag hade på högstadiet upprepar sig även nu på gymnasiet. Vilket är ganska sorgligt. Det finns så himmla mycket mer som tyder på min dåliga självsäkerhet men jag kan ju inte ta allt heller.  

Farväl