Gud vad tiden går fort egentligen, jag är 18 år, till våren tar jag studenten och ska ge mig ut i vuxenlivet. Jag känner ingen ångest om jag ska vara helt ärlig, jag känner ångest över mycket annat men inte inför att ta studenten och äntligen sluta skolan, det ska bli det roligaste jag någonsin gjort och jag längtar. Jag har det ändå ganska klart för mig vad jag vill och vad jag inte vill, vad jag kan tänka mig att göra och vad jag inte kan tänka mig att göra. Jag tänker inte sätta ner foten nu direkt och säga "såhär gör jag" jag har ju faktiskt tid på mig nu att verkligen bestämma, sen ändra mig och sen ändra mig igen. Jag vill inte ta något hastigt beslut, för om det är någonting jag har lärt mig under mina snart 3 år på gymnasiet så är det att saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Men jag tror att allt kommer lösa sig för mig, eller jag vet att det gör det. Jag står fortfarande fast vid ett mål som jag har haft i över 1 år nu och det är att om jag fortfarande är hemma sommaren efter sommaren jag tog studenten så kommer jag aldrig förlåta mig själv. Jag vill inte stanna kvar i den här stan för länge för då tror jag att jag kommer ha svårt att lämna den och det vill jag inte. Jag ser verkligen fram emot att titta tillbaka om 50 år hur mitt liv blev allt jag gjorde allt jag inte gjorde och sen ska jag leva i 30 år till efter det med min mate for life som jag förhoppningsvis har hittat då, vi ska dö lyckliga tillsammans. Jag har alla möjligheter i världen att göra vad jag vill, förstår ni inte vilken frihet det är att känna så? Orka ha ångest.