Okej jag erkänner nu att trotts mina tunga ögonlock gruvar jag mig för att gå och lägga mig. När man har sovit med någon flera dagar i sträck blir det helt plötsligt så sjukt tomt när det händer att man inte sover tillsammans. Det suger, tycker jag. Jag gruvar mig mest bara för att lägga mig i sängen själv och den där vägen tills man har somnat, det är ju den som är värst det är ju då man vill ha någon där. Äsch nu är det väldigt sent, jag går till tomma sängen. Oavsett hur jag känner nu så vet jag ju att den inte kommer vara tom många gånger och den känslan är ju fortfarande något som gör så att det pirrar i min mage, det kommer det nog alltid att göra.