Snart ska jag ta en liten springtur till bussen och jobbet, får jobba varje dag nu vilket är det ända som verkar gå bra för mig just nu. Kände att jag måste skriva av mig lite snabbt men när det väl kommer till kartan har jag ingenting att säga. Jag kan inte sätta ord på mina känslor just nu, jag vill så himla gärna kunna förklara men jag kan inte. Jag är så förvirrad över allt, säger inget, gör inget och då växer bara smärtan i bröstet. Jag har verkligen ont på riktigt när jag ska sova, känns som att jag inte kan ta ett andetag utan att min bröskorg ska sprängas. Det kanske låter överdrivet men det är så det känns. Jag vet inte vad jag ska göra, kan inte prata om någoting för varje gång jag försöker så får jag inte ur mig någonting, jag börjar bara gråta. Det stämmer inte för mig just nu, mitt liv stämmer inte in på mig.