Jag tror att den värsta känslan som finns är när man är besviken. Besviken på sig själv, besviken på någon man älskar. Så himla jobbig känsla, man tror en sak och så visar det sig att det var tvärtemot och man kan inte göra någonting åt det, det bara kommer som en våg över en och det är omöjligt att deppa ihop inombords. Jag är ganska bra på att hålla masken ibland men inombords är det som om allt har rasat, för en stund.