bilden på bengan och per dampade

Nuuu börjar sommarlovet lida mot sitt slut, och om några dagar är man tillbaka i wargens korridorer och i hemklassrummet på neu. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga om det, jag har faktiskt blandade känslor. Jag älskar ledighet när jag känner mig så himla fri att bara göra vad jag vill. Just nu känner jag mig inte så jättepepp på skola och plugg även fast jag vet att när detta skolår är slut kommer det att ha varit mitt bästa och roligaste skolår likaså visste jag att 2an skulle bli det sämsta och jobbigaste. Så det känns jobbigt nu så här i början för jag orkar inte, men sen vet jag att det kommer kännas bättre och bättre för allt kommer bli roligare och roligare, och sen i slutet avslutar jag men en sjuhelvetes student! Jag ska i alla fall njuta av mina sista dagar på mitt allra sista sommarlov, swoch sa det bara!  

Det bästa med att vara hemma är att jag är brun och de flesta andra är bleka (truth hurts I know), att jag nu har tre stora garderober att välja kläder ifrån istället för en ynka resväska som visserligen va den största av alla våra men ändå. Att tänka tillbaka på allt, kan inte sluta fnissa åt så mycket. Att se att även fast jag har varit borta två veckor och unnat mig en massa så har jag fortfarande klirr i kassan och inte lite heller, vilket känns sååååå bra.

Det sämsta med att vara hemma är vädret, blir fan deprimerad. Att jag är sjuk, riktigt jävla sjuk och jag blir aldrig frisk, inatt hade jag feber och idag är det en sån här *ställer jag mig upp så svimmar jag* dag. En annan sak är alla jävla problem, när det största problemet man hade under en 2 veckors tid va vilken resturang vi skulle äta på eller att paret i hotellrumet brevid hade sex DYGNET RUNT då blir det lite jobbigare att komma tillbaka till rutinen, problemen har ju inte försvunnit bara för att man åkte iväg, även om man hoppades på det. Till sist, fan vad svenskar kan vara otrevliga ibland!

Nu har jag varit hemma i typ 1 vecka.