Jag bloggar ju knappt nu för tiden, livet står helt enkelt i vägen tyvärr! Det är kul när det händer mycket, jag börjar uppskatta de få stunder jag kan göra exakt vad jag vill nu för tiden!

Anledningen till att jag överhuvudtaget har tid att skriva nu är för att jag sitter på bussen på väg till Stockholm! Vårt uf-företag gick vidare till sm genom Dalle som vann bästa säljare! Det ska bli sjukt kul att få se alla andra företag samt att få visa upp vårt eget, gå på galamiddag och sånt är ju inte heller helt fel! Det kommer nog bli 2 roliga och inspirerande dagar.

Jag kan ju dra lite mer när jag ändå håller på, snart tar jag studenten! Det är helt sjukt vad det här året har gått fort och jag kan inte fatta att jag snart går ut skolan, det känns så sjukt på flera olika sätt men jag längtar! Om jag ville skulle jag kunna deppa sönder över allt jag har att göra innan skolan slutar men istället väljer jag nu att inte försöka tänka på det som får mig att må dåligt, för just nu känns det mesta så jävla bra, fan va glad jag är.

Jag har haft för lite fritid sen jag kom hem från Thailand. Det var 3 prov veckan efter jag kom hem, då vart jag superglad! Men nu hoppar jag till nuet faktiskt, det är påsklov dvs mitt allra sista lov, det känns sjukt på ett bra sätt. Mitt lov har hittills levt upp till mina förväntningar, det har varit väldigt bra med andra ord. Jag tror att det kommer sluta bra också och sen har jag lov i en vecka till.. Igen. Nu är det vår tur att åka till Malta och jag känner att det kommer bli hur kul som helst, om det är bra väder så kan det nog inte bli annat än bra för sällskapet och boendet är redan perfekt. Nej jag längtar faktiskt väldigt mycket. Annars är allt som vanligt hos mig, ångest över skolan och så. Men om inte skolan fanns då skulle livet va en fröjd!

Jag är äntligen hemma efter en väldigt lång, hemsk och jobbig resa! Men jag har haft det helt underbart, alltså ni anar inte. Det har verkligen varit en jättebra semester inte bara för sol, bad och värme och allt sånt utan jag har fått umgåtts med min underbara släkt hela tiden och efter 2 veckor tillsammans står vi nog varandra så nära som man kan göra! Jag har haft så himla roligt med alla, vuxna som barn! Är så glad över att vi har gjort det här tillsammans för farmor. Vi har fått så fina minnen nu så det spelar ingen roll vad som händer, vem som minns längre.

Imorgon lämnar jag landet och flyr till Thailand med en klump i magen och dåligt samvete, känns som att alla lärare i hela världen hatar mig just nu, förutom orrje då såklart. Men ja. Imorgon åker jag, det ska bli kul..

Just nu packar jag. Det går fan sämst.

Hur mycket kan man orka med egentligen? Jag känner som att jag just nu är lite på bristningsgränsen, jag har bara för mycket som ska göras på alldeles för lite tid. Jag vill att tiden ska gå sakta samtidigt som att jag vill att den ska gå fort. Jag vill åka, men har väldigt mycket olika saker som drar i mig här hemma. Det svider lite att behöva lämna allt i 2 veckor, för mig kommer tiden här bara stanna men för alla andra som är kvar hemma kommer det rulla på som vanligt, och jag vet ju vad det kan hända mycket på 2 veckor.

Hur jag ska hinna klart med allting på dessa 2 dagar är en gåta för mig, kommer jag att få någon sömn över huvudtaget? Det är inte alls synd om mig och det är inte det jag vill få fram. Jag tror att jag är lite rädd bara. Rädd för att jag ska ställa till det ordentligt för mig.

Men jag kan glädjas åt massa saker i mitt liv ändå bortsett från dessa och det är också saker som svider lite att lämna bakom. Jag kommer sakna mitt uf, min klass, fotbollen, och att skriva töntiga sms som får mig att skratta och bli lite varm. Jag kommer tro det eller ej sakna big brother som jag nu har fastnat i, det hade jag aldrig trott om det hade varit 1 år sen men det hände faktiskt.

Såhär ser jag nog ut när jag är nyduschad i min morgonrock och tittar på big brother, förtrollad av tennys underbara charm.

Jag längtar verkligen tills det blir vår och jag får använda min skinnjacka och min jeansjacka och mina converse. Jag längtar tills snön är borta så man slipper känna att man ska halka hela tiden. Det är någonting med våren som jag bara älskar, kanske är det känslan av att det snart är sommar. Snart får jag sommar faktiskt, herregud vad jag längtar.

Känner som mest för att blogga på Kvällskvisten istället för att ligga och stirra upp i taket. Det kan vara en terapi i sig att få skriva av en del av sina tankar här, 1 mindre sak att tänka på liksom.

Idag snackade vi om att ta en oneway ticket till mitt favoritland Australien, mitt hjärta smalt(vet ej om det var rätt böjt) av bara tanken. Det skulle jag faktiskt vilja göra, ingen press, bara leva tills det är nog sen kan man boka biljetten hem. En av alla möjligheter jag har att välja på efter studenten. Nu ska jag fundera lite mer på det.

Jag ligger och lyssnar på musik, sjunger med lite. Längtar till jag somnar och det blir morgon, för då ska mamma göra god frukost.

Jag har fortfarande inte blivit frisk men hoppas på att kunna vakna upp och andas som vanligt, och prata som vanligt. Jag vill bara må som vanligt, har nog med grejer att bekymra mig över faktiskt. Så imorgon är jag frisk.

Jag tog en bild i Trondheim, här är den

Jag tycker synd om mig själv idag. Men varför ska man inte få göra det ibland, jag ska leva med mig själv hela mitt liv, och då är det jobbigt när man inte mår bra.

Det var en rolig lördag som väntat nu har jag en fet träningsvärk som känns som mest i skolans trappor.

Jag går mest runt och gör ingenting på skolan, är väl mest bara trevlig och pratar med alla. Och när det är engelska sitter jag och Petter i datorsalen och tittar på vilka skådisar som har vunnit en oscar och på vilka filmer vi har sett. Han har sett alla jag har sett hyfsat många.

Nu packar jag och donar lite inför imorgon då vi åker till NÖRGE med Neu och mer. Noll förväntningar, så jag hoppas att det blir kul ändå. Hejdå alla fina och glada och så
P.s jag hoppas på att inte få se en favorit i repris på en åksjuk Matilda som spyr i bussen D.s

Den här dagen var ju den bästa på veckan i alla fall, trots att det inte har hänt speciellt mycket så kändes den här dagen bra, jag gillar mina vänner. Vi gick och åt sushi till lunch också.

Imorgon ska jag spela den första cupen på väldigt länge, dock five-a-side men det får duga. Jag är i alla fall taggad och hoppas på att det ska gå bra. På kvällen ska ås if dam ha sin första lagfest någonsin, det har jag höga förväntningar på, kommer nog bli en väldigt bra lördag, om jag kan somna förstås.

Har försökt ett tag nu med att komma på något intressant att skriva, men mitt huvud känns för tjockt och molnigt för att jag ska få ut något jag känner här. Lika som i skolan känns allt bara molnigt och blurrigt, allt känns så oklart. ingenting jag börjar med blir klart.

Min lillebror har fått feber, det är så roligt det här med att när killar blir sjuk så är dom dödssjuk. Hans gnällande tar aldrig slut tillslut sa han något som gav hela familjen en chock "Filippa, du vet att jag älskar dig va?" det är roligt att han tror att han kommer dö på riktigt. Nyss bad han mamma att komma och hålla om honom också. Tänk att min lillebror kanske ska flytta, måste ju erkänna att det känns väldigt underligt.

Har ställt tre larm nu, ett kl 06.00 där det står kliv upp, ett 06.30 där det står glöm inte sminket, tandborsten, alla jävla krämer, frukosten, plånboken, väskan, nästa larm är ställd på 06.55 där det står klä på dig och gå!!! Jag vill väldigt gärna inte missa tåget till Stockholm imorgon. Det kommer bli en bra helg mina vänner.

Väskan är packad och klar tänkte jag vid tidpunkten så kortet togs, sen fyllde jag den med lite mer grejer bara för att. Jag skulle definitivt kalla mig själv för en överpackare (haha kan man säga så?) packar ju alltid för mycket och brukar knappt använda hälften av de jag tar med mig. Nu ska jag verkligen ge allt och försöka somna i tid för en gångs skull.

Idag så kom moffa hem till oss och skottade uppfarten. Det var bara jag hemma så i väntan på att mamma skulle komma satt jag och min fina moffa och pratade om våra liv och så, vi pratade nog mest om hans liv men det gör inget för jag älskar att prata med mina morföräldrar om vad de gjort i livet, kanske något av de intressantaste jag vet. Vi pratade om tiderna då Moffa gjorde lumpen "ja först var det meningen att jag skulle vara Kiruna men polisen i åsarna hjälpte mig att skriva ett brev om att Kerstin var ett psykfall så att jag kunde vara hemma eftersom din mamma var född, å de fick jag" sen så gapskrattar han och säger "vi hittade ju på det men man kan ju faktiskt säga att hon är ett riktigt psykfall" så gapskrattar han igen, haha skönmoffa (Kerstin är alltså min mormor).