Jag är rädd för ganska mycket, döden, spöken, att förlora någon nära, höjder, att få leva resten av mitt liv ensam, att inte vara tillräcklig. det finns inte så mycket mer att säga, rädslor är rädslor och med tiden kanske jag får möta dem och lära mig att hantera dem. 

Farväl 

Nu blire eastern!

Farväl

Nu ska jag krypa ner i min säng ensam (sad but true) och titta på Harry p och den flammande bägaren lyssnade nämligen klart på boken igår. Jag valde mellan att börja lyssna på nästa bok eller titta på den här filmen dårå och ja ni vet ju svaret redan, men det är så kul att gämnföra, speciellt när man nyss har läst boken. Flammande bägaren är faktiskt favoritboken hitills och den har alltid varit favoritfilmen faktiskt och nu var det ett tag sen man såg den faktiskt. Eller såg vi den när det var maraton? kommer inte ihåg.. haha.


Farväl

kan ju säga någonting roligt och underhållande för en gångs skull! Kan ju berätta om min första så att säga "puss". Den ägde rum bakom ett träd hemma hos världens bästa dagmamma Gunilla, jag var ca 4-5 år gammal och det var självaste Edvin Wikner som fick äran! vi lekte Eva och Adam tror jag, haha. Ja man ska väl börja i tid! 


Farväl

Är lika rädd varje gång jag ser avsnittet då psycho Derek kommer tillbaka på prom night huuuua, nu är det alltså one tree hill jag pratar om och jag ser på det just nu. hoppas alla överlever, fast jag vet vad som händer kan jag inte låta bli.


haha hittade bilden när jag googlade lite.

Faraväl

Jag har blivit fruktansvärt förkyld och bara väntar på att det ska gå över men eftersom det började runt julafton känner jag inga speciella hopp just nu. De värsta av allt är att jag är sjukt täppt i näsan och nässprayen är slut, klarar mig inte utan den. Idag ska jag i alla fall göra allt för att bli frisk = mysa i morgonrocken och dricka varm choklad. Join me? nää tänkte väl det.


Farväl

Jag är en ganska så extremt känslosam person, när jag är glad då syns det när jag blir arg då syns det när jag blir ledsen har jag stora problem med att hålla tillbaka tårarna. Jag kan inte fejka mitt humör, antagligen därför jag är så dålig på att ljuga, kan aldrig hålla masken. I alla fall så gråter jag åt det mesta som har med tvn att göra men jag har inga problem med att gråta annars heller typ om jag blir anklagad för någonting jag inte har gjort får jag alltid gråten i halsen när jag ska förklara mig och det slutar alltid med att jag börjar gråta fast jag inte vill, vilket gör att jag gråter ännu mer. När jag är frustrerad gråter jag också speciellt när jag är frustrerad på pappa!
Annars är tv-serier och filmer min absolut svagaste punkt. För någon veckan sedan hade vi sovmorgon så jag satte på tvn och fick då se att det var "My sister's keeper" på tvn det brast innan jag ens hade kollat i mer än bara några sekunder tårarna bara sprutade. Det råkar nämligen vara en av de sorgligaste filmer jag sett och även fast det där kanske var typ femte gången jag såg den så grät jag ändå hela tiden, till slut fick jag stänga av tvn och gå och sminka om mig. Vet inte om jag ens ska nämna Biggest looser, jag gråter till varenda avsnitt av det och är för det mesta helt förstörd och mentalt frånvarande den närmaste timmen efter. Sååå ja det som jag nämnt nu det får mig att gråta, ganska så mycket.. hehe.

Farväl

uuuusch vad jobbigt det var att kliva upp idag! Jag har ställt om dygnet något så fruktansvärt och inte föräns klockan var ca 02.30 kunde jag somna inatt = död idag! Men jag kände att det var dags att ta tag i livet för har jag bestämt en dag på stan, först med Jennifer dårå och sen ansluter väl Matilda och Elin så småning om. Jag är i alla fall glad att nu är jag uppe då kommar jag definitivt kunnna somna tidigare än 02.30 inatt eller vad tror ni?

biatch

Farväl

Människor som inte har någon aning om när dom är för mycket! jag stör mig på det otroligt mycket, sådanna som inte fattar att nu är det nog och kan inte bara stå och skrika rätt ut när alla andra är tyst och lyssnar typ. Förstår ni? alltså folk som inte har någon som helst självdiciplin. Men något som jag hatar ännu mer är personer som är fake och sånna som ska smörar inför allt och alla det är så himla fake. Jag ser de som personer som inte vågar vara sig själv, och det är bara pinsamt.

Farväl

Nästa ögonblick jag väljer att skriva om är ett mycket lyckligt ögonblick (hade lite svårt att komma ihåg ett men sen kom jag att tänka på det här). Det var för två år sen ungefär, sommaren 2009 och ja det var storsjöcupstider och mitt lag som då gick vid namnet Åzö DFF hade tagit sig till åttondelsfinal i A-slutspel. Vi hade kommit 2a i gruppspelet så vi eller i alla fall jag var ganska nervös över att vi skulle få möta ett lag som hade vunnit deras gruppspel. Matchen höll i alla fall till på JK-arena B-planen mitt på dagen och självklart var det stekande hett väder. Jag vet inte om jag minns allting exakt rätt just nu men jag tror att ungefär såhär gick det till: Matchen var ganska extremt jämn och efter första halvlek var ställnigen fortfaran 0-0. Jag spelade på en position jag aldrig hade spelat på förut nämligen mittmitt så jag var extremt osäker och jag minns verkligen hur sjukt trött jag var men jag fick ine byta för ulf eftersom vi hade inga avbytare pga skador och så. När det var ungefär 10 min kvar av matchen håller vi till på deras planhalva och helt plötsligt från typ ingenstans hamnar bollen framför mina fötter några meter utanför straffområdet. Innan jag hinner tänka på någonting hör jag någon skrika "SKJUT" och det är precis vad jag gör jag drar till allt vad jag har med vänstern och får till världens jävla träff, bollen flyger iväg och in i vänstra hörnet på målet! Jag dog, alla skrek och jag kände att om jag skulle ha tillåtigt det så skulle jag definitivt ha kunnat börja storgråta, jag hade verklige gråten i halsen men jag tvingade mig själv att hålla tillbaka tårarna det var ju mitt i en match! men gud vad glad jag blev! jag hade aldrig avgjort i en match förut så allt vart ganska speciellt. I alla fall så lyckades vi hålla nollan, vi vann matchen och fick spela kvartsfinal mot Ope som vi dock förlorade i förlängning. Men jag minns att efter den där matchen då jag gjorde mål var jag så himla glad, det gjorde verkligen hela min dag tänk att ett sånt litet ögonblick verkligen kan göra att man blir så himla glad, hur jobbigt det än var innan så hade jag glömt bort det efter det där. 


Farväl  

Jo men jag är ganska nöjd med denna månad faktiskt. Men den har inte stått ut mer än någon annan decembermmånad, jag har alltid gillat december vinterns bästa månad.

Den här månaden har jag fått godkänt på matteprov, lyssnat på mycket harry p, varit sjuk 2 gånger(!!), mycket julmys med både kompisar och familj, pluggaaaat, sjungt i kyrkan, förfrusit mina lår pga missade bussar, fått dofljus av en classmate, firat julafton, varit på min första 3D bio.

Den här månaden ska jag shoppa loss på mellandagsrea, planera roliga saker med girls, fira det nya året!!!

Farväl

Här kommer lite mer bilder från julklapssutdelning och julklappar!



Självklart fick alla sitta hos tomten





kvaliten på detta kort vart ju sääämst men det är pga av blogg.se... hoppas ni ser vad det står ändå(att jag får 5000 kr), bästa julklappen. love you Mommo <3

Det var mina julklappar, önskade mig inte så mycket i år, inget stort som jag alltid brukar önska mig, som t ex förra året när jag fick min odd molly jacka osv. Mest nöjd är jag över morgonrocken och pengarna hehe. Får ju inte glömma att resan till Egypten var ju också en julklapp så jag är helt nöjd med årets presenter!

Nu ska jag ta på mig min otroligt sköna morgonrock och gräva ner mig i soffan med sex and the city säsong 3 som dani d hade mig sig hem från utlandet. poooosss

Farväl

gud vad jag skulle kunna rabbla upp saker nu, jag liksom ångrar mig alltid efter allt jag gör MEN jag tackar gud för att jag inte är någon ältare. Jag sitter inte och ältar allt som jag ångrar jag lever inte i "what could have been" utan jag lever med mina misstag gjort är gjort. Men vissa saker får man älta sådär någon gång för sina kompisar för det finns några saker som jag verkigen är uppriktigt ledsen över att det har blivit som det blivit. Det här är verkligen ganska personligt och förmodligen det mest personliga jag har skrivit i den här bloggen och många av er kommer att om just vem jag pratar om. Jag tycker att det är jobbigt att prata om det men som jag känner nu är det här det jag ångrar mest just nu eller jag tror att jag aldrig ångrat någonting såhär mycker förut faktiskt.

Kontakten jag förlorat med en kompis som jag känt närmare bestämt sen jag flyttade till Byskogen då jag var 3 år. Alltså det är svårt att beskriva hur vi var, jag kan inte säga att vi var bästa kompisar utan det är mer åt syskonsnåret, vi var som syskon. Otroligt bekväma i varandras sällskap och vi visste det mesta om varandra. Vi har varit med om ganska mycket tillsammans småsaker som jag inte tänkt på förns nu att vi har verkligen gjort, och jag har verkligen sett han när han mått som sämst och samma har han med mig. Jag vet alla hans dåliga sidor jag känner honom utan och innantill och jag är ganska säker på att han likaså vet mina brister. Jag trodde att det skulle vara vi hela livet alltså ni vet när man tänker på framtiden hur man är när man är vuxen då var han också där som min bästa vän. Det som hände var gymnasiet. Vi har i stort sätt inte pratat på nästan MER än ett år och jag kan inte FATTA hur det gick till. Under hela året har jag mest skyllt allt på en person, honom. Det är inte förns ganska nyligen jag insåg att det inte var så rättvist, jag vet inte hur jag tänkte faktiskt jag la allt ansvar på honom och det var hans fel att vi inte hade kontakten längre. Jag lurade mig själv ett bra tag men jag har nu insett att det krävs försök från båda sidorna för att hålla det vid liv.

Jag är så sjukt arg på mig själv att jag bara lät det här rinna ur sanden, nästan ett livslångt "förhållande" om man nu ska säga så och vi beteér oss som om vi aldrig varit vänner nästan och jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte hitta någonstans att börja och jag blir så osäker på detta också för jag vet inte alls hur han känner. Ville han att det skulle bli såhär? Saknar han mig? för jag vet att jag saknar honom men jag vet också att hur det än blir så kommer det aldrig bli som förut, ett helt år har gått förlorat och jag bär skulden med mig. Så som ni kanske kan förstå är detta någonting jag ångrar riktigt djupt och klumpen i halsen har bara blivit större och större när jag har skrivit detta inlägg så jag bestämmer mig för att sluta nu.

Farväl

Kl 18 ska jag på min första 3D bio iih, Narnia! hehe med Daniela, Mattias och casper så det bli roligt och mysigt såhär på juldan! Jag får aldrig låna Danielas dator så mer bilder från igår kommer kanske ikväll då förhoppningsvis. Sen har jag tidsinställd ett inlägg för ikväll och några fler framöver eftersom jag kände att listan måste bli klar någon gång. Så nu vet ni det. 

Farväl 

Här är några pics från julafton!




Sen lägger jag upp bilder på vad jag fick i julklapp hihi.

Farväl

Om några minuter kommer dani hem igen och då är allt som vanligt!

Farväl

om jag hade fått välja min sämsta födelsedag hade detta inte alls varit så svårt då hade jag vetat exakt vilken jag skulle valt men nu vet jag inte riktigt. Jag har haft många bra födelsedagar men inte så många som inte kunde bli bättre liksom. En födelsedag minns jag att mamma hade anårdnat ett överraskningskalas till mig med bara mina närmsta vänner just då, det var mysigt. Sen har vi ju den födelsedagen jag och josefin spenderade tillsammans ute på min altan HELT SJÄLVA med massa kakor och tårta och det var svinkallt ute, haha typiskt oss..tjuriga eller? Det finns ju också de födelsedagar som vi firade i Grekland de är också fina. Lyckligast har jag nog varit på den födelsedagen då jag fick carola (min kanin) det var lycka det, sen vad som hände med kaninen behöver vi ju inte gå närmare in på men jag kan ju ändå meddela att hon levde i 5 år. Jag har aldrig varit den typen som har haft kalas eller så när jag fyller år vilket jag nu i efterhand kanske tycker är lite tråkigt men men. Födelsedagen då jag fick min kanin i alla fall, den är svårt att slå.

Farväl

gatans största julstjärna

Imorse var det ledsna miner då vi fick veta att inte förns den 26 december skulle Daniela och Mattias komma hem, så hela dagen idag har jag gått och tänkt på hur hela den här julaftonen kommer att suga. Men just nu är det glada miner då vi precis har fått veta att på något sett lyckades dom komma med ett plan, gooooda nyheter mamma är hysterisk som vanligt och allt är som det ska förhoppningsvis är dom hemma i östersund imorgon! Så julen är inte alls förstörd utan nu är det jättemysigt hemma med brasa och så, nu ska vi äta tacos och mysa.

Farväl

Min frånvaro har varit en pest jag vet och förstår, och jag ska försöka få allt på plats igen lugn bara lugn.

Kan ju börja med att dela med mig av goda nyheter, nämligen att jag fick jullov för circus 1 timma sedan. Min morgondag idag var ett rent jävla helvete då jag missade bussen först, sen sprang jag allt vad jag hade till lugnvik för att få se den bussen likaså åka ifrån mig. Mina lår hade förfrusit så jag stod och skrek för mig själv av smärta vid busshållsplatsen i lugnvik och efter circus 20 minuter kom bussen och redan då hade mobiljäveln dött. Väl på skolan, vilket tog sin lilla tid, fick jag tröst av tjejor och glögg av bosse så jag mådde ju lite bättre då. I slutet av dagen fick jag också en julklapp som alla andra i klassen, jag fick dofljus som luktade passionsfrukt, mmmh. Sen blev det karaoke och nu äntligen hemma!

Nu lyssnar jag på världens bästa jullåt, O helga natt! Eller vad säger ja nästbästa, vår julskinka har rymt är oslagbar!

Farväl

hejsan! kickar bara in och säger att jag är frisk men jag har inte riktigt ork för att uppdatera listan förns jag har fått alla jäkla inlämningar gjorda så jag har det överstökat! så jag återkommer då, kjam.

Farväl

jag är magsjuuuuuk! så jag blir lite frånvarande, ska nu gå tillbaka till sängen och lyssna på harry potter samt fortsätta tycka synd om mig själv..

Farväl

Ja jag känner att resa är lite uteslutet nu eftersom jag redan har skrivit ett helt inlägg som det så jag får helt enkelt välja någonting annat att skriva om.

Det är ett ganska svårt val, jag har många saker som jag verkligen gillar att göra och jag vet inte vad jag ska klassa som min absoluta favoritsak att göra, det finns ju saker som skratta, ha kul, va med kompisar. Men de är inte så spännande för vilken normal person gillar inte det? Någonting som har blivit en av de nya favoritsakerna som jag har fått ögonen för det är att läsa! Det bästa som finns är när man har hittat en bra bok som man bara inte kan sluta läsa så kan man kurera sig i sängen även fast det är mitt på dan bara för att du måste veta vad som händer härnäst. Jag har också fått upp ögonen för ljudböcker och är just nu inne på min fjärde harry potter bok att lyssna på ljudbok är minst lika roligt som att läsa om inte bättre, då kan man ligga och blunda eller göra andra saker samtidigt som igår när jag städade salongen då lyssnade jag på harry potter hela tiden, mysigt. Okej det här är kanske inte min absoluta favorit sak att göra men det är en av många!

Farväl

Sitter just nu och avnjuter en tunnbrödsmacka, proviva hallon och granatäpple samt lite vindruvor och så kom jag på att jag ligger lite efter med det här och nu försöker jag ta tag i det.

Mina drömmar, genom mina år har jag haft lite olika drömmar faktiskt sådanna som jag just nu tycker är ganska orealistiska.. när jag var ca 8-9 år skrev jag i min kompis "mina kompisar" bok att min högsta önskan i livet var att bli en diggimon och att det jag ville bli när jag blev stor var att spela bandy med dom stora pojkarna. Ja orealistsikt var det ja.. Men nu vid 17 års ålder har jag fått ordning på mina framtidsplaner och att bo i Sverige ingår inte några av dessa planer. Okej om jag verkligen får drömma nu så helst av allt skulle jag vilja vara bosatt någonstans i USA helst i Carlifornien någonstans men egentligen spelar det ingen roll. Jag ska vara en NHL-hockyspelarfru och vi ska bo i ett typsikt Amerikanskt flott hus med pool och ett vattenfall med en inbygd jacuzzi vid sidan om. Max 3 barn men helst 2 och de ska alla ha fina internationella namn. Varje sommar åker vi hem till Sverige i kanske 2 veckor men sen drar vi vidare mot vårat sommarhus i antingen Grekland eller Italien. Under hockeysäsongen får vi ofta följa med min enormt snygga hockeyman på bortamatcher i olika spännande städer. Annars ska vi självklart ha säsongsplatser på alla hemmamatcher och där sitter vi varje gång och hejar på världens bästa man! Mina barn ska ha ärvt deras pappas talanger för sport men de ska också vara smart och duktig i skolan precis som han. Av mig ska de ärva mina blonda nyanser och de ska få mitt tjocka vågiga hår för de ska passa bättre på dom än på mig och de ska sjunga samt lära sig att spela minst 1 instrument. WOW är strängt förbjudet för dom i alla fall. De ska inte vara bortskämda snorungar, utan väluppfostrade och glada för att vi har det så bra ställt i våran familj. Haha så om jag får drömma ordentligt ser mitt liv ut så om 15 år. 

Farväl

Ikväll får jag mysgäster på besök, så för att vara lite extra mysig så ska jag göra en mysfruktsallad åt dom och servera det men mysvaniljglass. myspys.

kör det idag istället för igår han aldrig.

Jag glömde den viktigaste händelsen på hela veckan ju, ska på julfrukost hos josse på lördag! yeee hehe!

Farväl

Jag glömde den viktigaste händelsen på hela veckan ju, ska på julfrukost hos josse på lördag! yeee hehe!

Farväl

Måndag: Sjuk
Tisdag: Sjuk, pluggaade som fan på dagen, (dock åkte jag på kören på kvällen, att försöka hoppa över alla m och n när du sjunger en låt är inte det lättaste men det kan jag i alla fall).
Onsdag: Skole, öppet hus, gjorde ingenting då. Fick svaret från min penpal det var riktigt roligt! åkte hem, grät när jag såg oth, sen grät jag självklart till biggest looser också.
Torsdag: Skole. Nu sitter jag här, planerar att åka på träning (trots sjukdom, men jag löser allt).
Fredag: Blir nog psykoplugg med vilda, hehehhe.
Lördag: Julklappshopping?
Söndag: Jobba, träna?

Farväl

Hur många gånger kollade man inte på det här klippet i typ början av 9an eller när det var? jag kollade jämt på det här klippet för jag var så kär i killen, och jag hatade tjejen, hehe. MEEEEN vet ni vem han är eller? är jag efter eller inte?? jag vet inte, jag vet bara att för 1 minut sedan insåg jag han, samma kille som sjunger den här låten är också min baby Daniel som var med i idol! hehehe jag tyckte att det var kul..

Farväl

Oj insåg nu att det inte syntes lika bra som jag trodde men ni får anstränga ögonen lite!

Farväl

Jag har två syskon, min storasyter Daniela och min lillebror Casper. Jag vet vad ni tänker, jag är mellanbarn det är inte lätt! haha

Jag tror vi börjar med minst först. Casper är 14 år och jag brukar kalla honom för "The devil himself" för att han är en störig unge som vilken lillebror som helst, i alla mina år har jag trott att casper har varit ett "speciall case" ni vet att han är galen och borde skickas till mentalsjukhus (När jag var liten frågade jag mamma och pappa flera gånger varför vi aldrig gjorde det). Men medans åren gick insåg jag att så farligt kanske det inte var, hehe. Men det kanske är förståeligt att jag tyckte så då eftersom jag var hans offer, jag var det närmsta syskonet i ålder. Medans Daniela var 13 år och var med kompisar på kvällarna var jag bara 10 och han var 7 så det var liksom vi två som fick dras med varandra. och samtidigt när vi var ännu mindre när Daniela började skolan var det ju bara jag och Casper. Det finns en rolig historia från när vi var jättesmå som mamma brukar berätta Casper var ungefär i 1-2 års åldern så jag var ungefär 4-5 år, jag var ett väldigt lungt barn som bara tog det lungt hela tiden haha men Casper däremot han var galen och som sagt, jag var hans offer! Han gav sig på mig jämt han klöste mig, slog mig, rev mig i håret osv. och jag lät honom eftersom jag var så lungn och snäll ja´g sa aldrig ifrån jag bara satt där och grät. Och en dag sa mamma till mig "Filippa du måste ge tillbaka. slå tillbaka". Så en vacker dag satt jag där i min egna lilla harmoni och tittade på TV (hehe man måste börja i tidig ålder) då kom Casper emot mig för att börja retas och slåss antagligen och rätt som det var så sparkade jag till honom i magen och ungen flög tvärs över hela golvet. Så där fick han så han teg. Nej men nu bråkar jag och casper inte alls ofta, vi retas ibland och det kanske slutar med att han slår mig på ett ställe som gör as ont på armen, men i alla fall. Han är faktiskt aldrig hemma han tränar hela tiden och åker iväg på cuper så det är knappt att jag ser skymten av honom nu för tiden. Förutom nu när vi båda är sjuka dock, vi har varit hemma från skolan nu båda två i 2 dagar och vi har kanske sammalagt sagt 5 meningar till varandra, haha.

Vidare till Daniela, hon är 20 år gammal och är at the moment ute på resande fot så henne har jag inte träffat på 2,5 månader. I början saknade jag henne väldigt mycket men nu har jag vant mig lite vid att hon inte är hemma längre. Men det ska bli skönt när hon kommer tillbaka. Daniela är en förebild hon är bra på det mesta vilket jag för det mesta ser upp till men jag måste jag måste säga att ibland hatar jag henne för det (inte innerligt). Det värsta jag vet är när npgon gämnför mig med Daniela (speciellt mamma och pappa), jag vet inte hur lång tid det ska ta för folk att inse att vi är inte ett dugg lika (nu syftar jag inte på utseendet). Daniela var den perfekta tonåringen, bra betyg hjälpte till hemma HELA TIDEN var aldrig ute på något fufens på kvällarna, skaffade stadigt förhållande redan i 9an som hon fortfarande är kvar i (de firar 5 år snart) så förstår ni min frustration? Daniela var en ovanlig tonåring, fullt vuxen vid 10 års ålderna. Jag å andra sidan jag klassar mig själv som en normal tonåring och mina föräldrar är helt förskräckta, det har aldrig slagit dom i tanken man kanske inte frivilligt stannar hemma en fredafskväll för att städa hela huset och sen äta en mysig middag tillsammans kl 8 framför idol. Och att ens första tanke när man kommer hem från skolan utmattad och deppad över att man nu har en hög med läxor är inte att "hmm ska man kanske plocka ur diskmaskinen eller". Men annars är Daniela den bästa storasystern man kan ha. Tyvärr är hon lik mamma på fronten då hon gärna vill höra allt jag tycker och tänker men som sagt jag är inte en sån person som gärna tömmer allt min hjärna innehåller. Daniela är så och genom åren har jag definitvt fått lyssnat och lyssnat och lyssnat men det har jag absolut ingenting emot. Fast nu får ni inte tro att jag aldrig säger något till någon för det gör jag. Och om det är någon som jag skulle kunna berätta verkligen allt för då är det Daniela inga tvivel.

Jag har alltid klagat så mycket över att det här med att vara mellanbarn suger. De älsdsta barnet är alltid så duktig, de gör allting så bra, det får bossa alla och bestäma allting, chefen liksom. Det yngsta barnet är bortskämd utan deslike, för vid den tiden är föräldrarna så less på att uppfostra barn att de låter dom få allt de vill ha bara för att de ska sluta skrika. Mellanbarnen då, det finns liksom inget kvar att göra för dom, de får följa efter alla andra göra som alla andra säger och bli lite smått bortglömd sådär. Ett hårt liv alltså, haha. Men på ett sätt är jag glad att jag är just mellanbarn eftersom det har gjort att jag står mina syskon väldigt nära eftersom jag är närmast båda två i ålder. Antinge så är det jag och Daniela eller jag och Casper inte så mycket Daniela och Casper eftersom de skiljer 6 år emellan dom.

Jag hade inte kunnat önska mig bättre syskon faktiskt, i love you.

Farväl

låt er inte luras av bilden, det är inte som ni tror.
Har med tiden upptäckt att vissa faktiskt tror att jag är lite smygkristen, men don't get ahead of yourself. Ja jag döpte mig när jag gick i åttan, ja jag konfirmerade mig, ja jag sjunger i en gospelkör, ja jag har säkert varit på minst 100 gudstjänster MEN gud är inte någon som jag håller särkilt kär. Jag konfirmerade mig för att jag trodde verkligen att det skulle bli intressant och roligt, och mycket riktigt tycker jag faktiskt att det var kul! jag döpte mig för att det var kraven för att bli konfirmerad. Jag sjunger i en gospelkör för att jag älskar att sjunga, och alla gudstjänster har jag inte direkt gått på frivilligt, jag har inget emot gustjänster dock, de är väldigt mysiga men oftast är det för att jag ska sjunga med kören eller med någon annan som jag har varit på gudstjänster. För Gud skapade inte världen, den saken är jag säker på i alla fall! 

Annars tror jag bara att man föds, man dör inget mer med det. Men sen då? jag måste tänka att det händer någonting efter döden annars får jag panik. Spöken, typ det mest intressanta man kan prata om. Jag älskar att prata om sådant även fast jag vet att jag är livrädd för det och att jag kommer vara rädd de närmsta 48 timmarna om jag får höra någonting riktigt läskigt, men jag kan inte låta bli det är så spännande att höra spökhistorier, bland det bästa jag vet. Nu känner jag att jag kan babbla på ett tag om det här utan att komma någon vart. Men först då, vad är meningen med livet egentligen? Jag tror bara att varje människa måste ta vara på sina egna akter, händelser och följder. Det är du som har ansvaret för ditt eget liv, det är du som måste leva med dig själv. Så varför inte göra livet så bra som möjligt? Den ända som kan styra ditt liv i rätt riktning är du. Om du vill vara badass fine, men då ska du fan leva med konsekvenserna, du kan inte rymma, någonstans i ditt psyke vet du att du gjorde fel och det kommer att plåga dig.

En sak har jag i alla fall lärt mig från alla de gudstjänster jag varit på "Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad", någon av dom som skrev bibeln var ju inte helt dum i huvidet i alla fall.

Farväl

Hela det här inlägget kommer bara skrika fuck my life! Jag var frisk ungefär hur länge? 3 veckor max? Tro på fan att jag blir sjuk igen, exakt samma symptomer täpt i näsan så jag inte kan andas, ont i halsen så jag inte kan svälja. Är också så otroligt hängig, lite huvudvärk. Jag orkar inte med det här jag behöver vara frisk jag kommer inte få någonting gjort annars, ffml!

Farväl

De här bilderna är från en dag ur en av dom bästa och roligaste månaderna i mitt liv. Då var jag 11 år ung och utan några som helst bekymmer levde jag ihop med en hel drös av andra kulturer men det var som om alla hade varit bästa vänner hela livet, inte brydde någon sig om att den ena var från Guatemala och den andra från Island vi var bara lyckliga små 11 åringar som gjorde det bästa av tiden vi hade tillsammans.

De ögonblicket jag valde att skriva om är då det var sista dagen på It's for the kids CISV barnby. Det började bli känslosamt eftersom vissa deligationer var påväg att åka, många började gråta och alla gick runt och kramades. Det var då ögonblicket kom, ögonblicket då jag insåg att jag aldrig mer skulle få träffa någon av dessa underbara människor. Jag bröt ihop, jag grät så mycket så jag nästan glömde bort att andas och jag fick chippa efter luft.  Jag kände mig så ledsen som om jag blev övergiven och lämnad själv för att bekämpa världen på egen hand. Jag grät och kramade alla och det var nog inte en själ i närheten som inte grät, alla på hela lägret grät. Att vara 11 år och inse att att nu är det slut på det roliga alla kompisar du har lärt känna här kommer du aldrig mer få träffa det var hårt, klumpen i halsen var för stor. Jag ville inte hem jag ville vara med alla dessa människor och fortsätta skapa fred och kärlek jag ville inte hem till mitt vanliga liv inte ett dugg, jag hade varit borta i 4 veckor och inte ett endaste brev skickade jag hem till min familj, jag hade det så bra där jag var så varför skulle jag? Nej det ögonblicket då jag insåg minns jag såväl än idag, det är ett glasklart ögonblick som jag aldrig kommer att glömma det är ett av de starkaste jag har just därför valde jag att skriva om det.  

Farväl

Kan väl börja med att dela med mig av lite goda nyheter..FREAKING GODKÄNT PÅ MATTEPROVET. Och det firades med ingen mindre än mommo! Underbar dag med andra ord godkänt på matteprovet och en shoppingrunda med mommo då jag fick lite belöningar för jag hade varit så duktig, och det hade jag ju faktiskt varit också så det är absolut inga fel med det. Känner mig oerhört lycklig just nu undra om det är för att mommo är här eller för att mamma och pappa är borta? antar lite av båda kanske. ih.

Farväl

Jag kan inte nöja mig med endast en bästa vän jag trivs med mitt "gäng" om man nu kan säga så, ni är underbara. Jag har sjukt kul med er oavsett om vi är själva eller alla tillsammans. Och jag hoppas att våran vänskap håller så länge det bara går. Jag tror inte ens ni märker själv hur bra jag mår när jag är med er men det ska ni veta att jag gör och det säger jag inte bara. Om inte ni fanns skulle världen vara så dyster, en värld utan er är som ingen värld alls. Jag menar vem skulle man vara utan sina vänner? jag skulle inte vara samma person tror jag. Ni är så fina och jag vet att jag inte säger det här tillräckligt ofta men jag säger det nu
I love you guys

Farväl

Ja dagen började med att jag vaknade upp 06.45 ur en konstig dröm som jag trodde hade hänt på riktigt de första tio minutrarna av morgonen vilket gjorde mig lite deppig först men sen när jag insåg att det hela hade varit en dröm gick det lite bättre. Jag fick skjuts av pappa till skolan och väl där var det engelska på schemat, kom inte så långt men sen kl 9.30 var det dags för utvecklingssamtal och det gick över förväntat! citat från min mentor eva "Ja Filippa jag tycker att du ska säga det här hemma nu att det verkligen är så bra som det kan bli! det går jättebra för dig" sånt är ju alltid kul att höra och det gjorde genast min dag lite bättre.

När det var dags för spanska lite senare kurerade jag mig i ett hörn med lurarna i öronen och lyssnade på harry p större delen av lektionen det var skönt. Efter det dags för lunch och efter lunch håltimme, jag förberede min företagsekonomi redovisning hela hålet och sen var det dags att redovisa, det gick helt okej för mig och Sanne. Det gick bra frasm tills i slutet då jag bara babblade på och fattade knappt själv vad jag sa vilket jag tror märktes.
Efter skolan var det en 45 minuters väntan tills bussen gick så jag och matilda spenderade tiden på Indiska mycket trevligt. Väl hemma satte jag mig vid datorn, tittade på nyaste avsnitten av glee och oth båda var riktigt bra! vilket gjorde min dag ännu bättre. Drog iväg på träning som var sådär det var inga tränare så vi körde själv och vi var 6 st så vi fick inte direkt till så mycket av det hela, då tappade jag motivationen totalt men så kan det va ibland.

Nu sitter jag här och diggar låten som var med på glee, inte mer än så får jag gjort idag så jag får väl säga tack och hej helt enkelt men först diggar låten!


Farväl

jag vill inte inte inte inte inte inte till skolan imorgon! jag känner mig totalt nere och bara orkar inte. hoppas jag blir sjuk i typ en timme på morgonen och sen blir jag bra igen så jag bara kan vara hemma typ..

nu ska jag lyssna på harry p och tycka synd om mig själv

Farväl

Ska försöka att vara så kortfattad som möjligt då jag har lite bråttom just nu, mycket som ska göras.

Kärlek, jag vet inte om jag är så bra på att förklara vad det är, då jag inte kan påstå att det är mitt starkaste ämne hehe. Men det är ju olika från person till person det här med kärlek. Det finns ju olika sorters kärlek också såklart, kärlek till familj och vänner är ju inte direkt densamma som kärlek man har till t ex sin pojkvän, man eller kanske bara någon random som inte ens vet vad du heter vad vet jag. kärlek för mig är densamma som glädje men jag vet att det inte är så för alla och det kan självklart skifta, kärlek för mig är inte alltid glädje oftast men inte alltid, klart jag vet att man kan bli sårad, besviken eller rent ut av förstörd av kärlek, hela ens värld kan rasa ihop och det är inte en rolig känsla.

Vissa personer har lätt för att älska någon andra personer inte, jag skulle nog säga att jag är en av dom som inte har så jättelätt. Med tiden har jag lärt mig att inte lita på folk för snabbt, det är så lätt att bli förblindad och sen står man där, totalt jävla lurad. Jag menar det kan ta lång tid att ta sig tillbaka, lev för guds skull inte i förnekelse, se sanningen på en gång annars blir det svårt. Jag tror man lär sig med tiden vad som är rätt vad som är fel, vem man kan lita på vem man inte kan lite på, vem är älskvärd vem är inte älskvärd.

Men när kärleken väl kommer ska man vara mån om den för vad jag har förstått kommer det inte så vansinnigt ofta i alla fall inte för mig och säkert inte för många av er heller så ta vara på de ni älskar.

ja det där flöt ju på bättre en vad jag trodde att det skulle göra, men nu har jag tyvärr inte tid med detta längre.

Farväl